Mötley Crüe, the dirt.

Har du inte läst den så bör du läsa den. Jag sörjer nu när den är slut, jag kunde läst 569 sidor till av den. Detta trots att jag inte är något fan, visste inte något om dem före boken faktiskt. Troligen var det anledningen till att jag ibland hade svårt att hänga med och hålla ordning på vem som var vem men i slutändan var det inte det viktigaste. Det tog ett tag att komma in i det faktum att fan, de här snubbarna har faktiskt gjort de här sjuka sakerna på riktigt. Jag tror inte att man som en Svensson kan fatta att Ozzy Osbourne slickat upp en av dessa grabbarnas piss när de var på "semester" eller förstå hur man kan komma på ideen att stoppa in en telefon i en tjej... Sedan be hennes kompis ringa sin mamma från den.

Det är hög, väldigt hög, rockstar faktor på boken och snubbarna. Men ändå inte på ett vackert och litterärt sätt, det är nog det som jag gillade bäst med boken, den är så jävla fel och de är så skitiga och äckliga. Trots att alla sjuka aktiviteter då bara var skit kul i deras ögon så har de ju senare insett hur sjuka i huvudet de var och därför berättas händelserna som de var. Inte vackrare och inte förskönade och det älskar jag. Världen är inte fantastisk och vacker, livet är inte en dans på rosor och alla människor är inte godhjärtade, tacka fan att någon vågar säga som det är.

Man vill spy, gråta, skratta och slå dem på käften för att senare vilja krama om dem. Det handlar inte bara om rock'n'roll utan också om livet, döden och vad som är viktigt. De blev ett framgångsrikt band och fick leva the rock'n'roll dream men inte utan ett pris. Eller rättare sagt flera höga pris.

AWESOME.
bild lånad från fanfire.com


"I'M NOT BITTER, I'M JUST BETTER."



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0