Mamma Mia!
Vilken film! ABBA gör svenskarna stolta ännu en gång!
Jag såg den i lördags och den var mycket bättre än jag hade trott! Jag hade givetvis hört i förväg att den skulle vara jätte bra men kände mig ändå lite tveksam och när den började och jag hörde sången direkt var min tanke "åh shit, jag är inte upplagd för detta ikväll". Men om jag inte var det så blev jag det! Ganska snart satt jag och Mattias (muppar som vi är) och dansade och ylade med där hemma i soffan.
Pierce Brosnan är ju underbar enligt mig, inte skadar det att han är farligt snygg för att vara så gammal heller! Det faktum att skådespelarna själva sjöng gjorde filmen lite extra gemytlig på något sätt, till exempel Mr Bond var väldigt ansträngd under sin sång och ingen Pavarotti precis men det gjorde det bara så mycket charmigare. Amanda Seyfried gjorde en fantastisk insats, från att aldrig ha spelat någon som ens hade en hjärna kliver hon upp och visar att hon är en riktig skådespelerska. Jag hoppas hon får fler roller efter denna, hon är ju duktig! Förutom Pierce Brosnan så var Julie Walters min favorit, en krut-kvinna i min smak!
Det som var bäst kan mycket väl ha varit känslan i filmen, alla rollfigurerna kändes så genuina och de tre männen (Pierce Brosnan, Colin Firth & Stellan Skarsgård) var allihop väldigt lustiga. Man fick känslan av att alla inblandade hade väldigt kul under inspelningen, det var inte alls den typiska stela filmkänslan utan det kändes så genuint. Denna känsla förmedlades bäst av de äldre skådespelarna men de yngre gjorde också bra ifrån sig.
Som svensk måste jag givetvis lovprisa ABBA också, deras musik är fantastisk, jag har inget mer att tillägga.
Jag råkade snubbla över en recension veckan innan jag såg filmen och denna recension avslöjade slutet. Jag suckade djupt då den avslöjade ett slut som jag visste att jag skulle komma att hata. Det positiva i situationen var att detta "dåliga" slut faktiskt kändes helt rätt när det väl kom!
Se denna film! Är man svensk så måste man ju faktiskt se den och det är en glädje att göra det.
Jag såg den i lördags och den var mycket bättre än jag hade trott! Jag hade givetvis hört i förväg att den skulle vara jätte bra men kände mig ändå lite tveksam och när den började och jag hörde sången direkt var min tanke "åh shit, jag är inte upplagd för detta ikväll". Men om jag inte var det så blev jag det! Ganska snart satt jag och Mattias (muppar som vi är) och dansade och ylade med där hemma i soffan.
Pierce Brosnan är ju underbar enligt mig, inte skadar det att han är farligt snygg för att vara så gammal heller! Det faktum att skådespelarna själva sjöng gjorde filmen lite extra gemytlig på något sätt, till exempel Mr Bond var väldigt ansträngd under sin sång och ingen Pavarotti precis men det gjorde det bara så mycket charmigare. Amanda Seyfried gjorde en fantastisk insats, från att aldrig ha spelat någon som ens hade en hjärna kliver hon upp och visar att hon är en riktig skådespelerska. Jag hoppas hon får fler roller efter denna, hon är ju duktig! Förutom Pierce Brosnan så var Julie Walters min favorit, en krut-kvinna i min smak!
Det som var bäst kan mycket väl ha varit känslan i filmen, alla rollfigurerna kändes så genuina och de tre männen (Pierce Brosnan, Colin Firth & Stellan Skarsgård) var allihop väldigt lustiga. Man fick känslan av att alla inblandade hade väldigt kul under inspelningen, det var inte alls den typiska stela filmkänslan utan det kändes så genuint. Denna känsla förmedlades bäst av de äldre skådespelarna men de yngre gjorde också bra ifrån sig.
Som svensk måste jag givetvis lovprisa ABBA också, deras musik är fantastisk, jag har inget mer att tillägga.
Jag råkade snubbla över en recension veckan innan jag såg filmen och denna recension avslöjade slutet. Jag suckade djupt då den avslöjade ett slut som jag visste att jag skulle komma att hata. Det positiva i situationen var att detta "dåliga" slut faktiskt kändes helt rätt när det väl kom!
Se denna film! Är man svensk så måste man ju faktiskt se den och det är en glädje att göra det.
Kommentarer
Trackback
