Jag gör det.
Du gör det säkert. Våra vänner, våra arbetskamrater gör det ofta. Dessutom gör media det. Mer och mer tycker jag, Poängterar hur tråkig vardagen är.
Det finns guldglimtar i vardagen och den är vad man gör den till, det behöver inte vara negativt bara för det är vardagligt. Man kan ju inte ha ett liv utan en vardag, har man det så är det den man längtar efter. Jag önskar att människor ibland tänkte lite längre.
Tidigare idag såg jag ännu en gång reklamen för Bröllopsform på TV4, paret beklagade sig över sin vikt, sitt utseende och sin vardag. "Smekmånaden är över" brukade mannen säga och det är den sannerligen nu säger frun, nu går han runt i mjukisbyxor och hon med kräk på axlarna (pga av bebis). Detta förstår inte jag, en del av den största charmen med att ha någon som älskar en är väl att den personen älskar en just för den man är, även när man är som mest sig själv. Detta gör det också så lätt att piffa upp vardagen, det är bara att klä upp sig och gå ut så känns det som man gör något istället för att ligga i mjukisbyxor framför tvn. Men när man har någon, någon man älskar så mycket att man lovar att leva resten av livet med den personen så spelar väl för fan inte ett par mjukisbyxor eller en spya från ett barn man skapat tillsammans någon roll? Tvärtom, det är väl just det som visar styrkan i kärleken och kärleken själv. Om de vill gå ner i vikt så fine men det ska ju vara för att de själva ska må bra. Om det inte finns tillräckligt med kärlek för att se över några kilon så känns det inte så lämpligt att byta ringar.
Idag känns ordet vardag i allmän folkmun mest som ett fult ord, ett tabu, något man vill förneka att man har.
Varför ska allting vara så vackert, snyggt, "rätt", inne och perfekt? Det finaste finns ibland där man minst väntar det.
Det finns guldglimtar i vardagen och den är vad man gör den till, det behöver inte vara negativt bara för det är vardagligt. Man kan ju inte ha ett liv utan en vardag, har man det så är det den man längtar efter. Jag önskar att människor ibland tänkte lite längre.
Tidigare idag såg jag ännu en gång reklamen för Bröllopsform på TV4, paret beklagade sig över sin vikt, sitt utseende och sin vardag. "Smekmånaden är över" brukade mannen säga och det är den sannerligen nu säger frun, nu går han runt i mjukisbyxor och hon med kräk på axlarna (pga av bebis). Detta förstår inte jag, en del av den största charmen med att ha någon som älskar en är väl att den personen älskar en just för den man är, även när man är som mest sig själv. Detta gör det också så lätt att piffa upp vardagen, det är bara att klä upp sig och gå ut så känns det som man gör något istället för att ligga i mjukisbyxor framför tvn. Men när man har någon, någon man älskar så mycket att man lovar att leva resten av livet med den personen så spelar väl för fan inte ett par mjukisbyxor eller en spya från ett barn man skapat tillsammans någon roll? Tvärtom, det är väl just det som visar styrkan i kärleken och kärleken själv. Om de vill gå ner i vikt så fine men det ska ju vara för att de själva ska må bra. Om det inte finns tillräckligt med kärlek för att se över några kilon så känns det inte så lämpligt att byta ringar.
Idag känns ordet vardag i allmän folkmun mest som ett fult ord, ett tabu, något man vill förneka att man har.
Varför ska allting vara så vackert, snyggt, "rätt", inne och perfekt? Det finaste finns ibland där man minst väntar det.
Kommentarer
Trackback