Elies

Länge har jag känt mig lycklig och tillfreds. Det är över nu. Jag känner mig riktigt jävla olycklig och det är i grund och botten ett pengaproblem, jag är arbetslös och chansen att få ett jobb nu är ju inte direkt stor.

Jag har en deal med min pojkvän att jag "bor" hos honom gratis men betalar min mat. Snart har jag inte ens råd med maten längre.

Jag har inget körkort och inga pengar till att ta det.

Jag bor egentligen inte här, inte på riktigt, men jag bor heller inte hemma. Jag känner mig inte 100% hemma i något av dem. Jag har inget hem.

Jag vill verkligen verkligen ha en hund men jag har inte råd att köpa en.

Jag saknar en trädgård och hatar trappuppgångar. Jag tycker inte om grannar. Jag vill bo i ett fint litet radhus men har inga pengar till det.


Jag vet inte hur man ska förklara situationen men det känns som om jag inte har ett eget liv utan jag bara lever i min pojkväns liv. Jag vill bo med honom på riktigt, att vi ska ha ett hem. Jag vill kunna köra honom någon gång och inte bara tvärtom. Jag vill köpa en egen hund, inte att han ska köpa en som jag kan leka med. Jag har inga ord längre, jag är bara olycklig.