Elies

Jag tänkte när jag stod och diskade; vad fan gnäller jag för egentligen? En vän till mig dog precis innan hans 18års dag. Jag har tagit mig igenom att min första pojkvän dog och lever med att min pappa har cancer. Jag har ju sagt till mig själv att jag ska lära mig av allt det så att det kommer något "gott" ur det. Så vad fan gnäller jag för då?

Jag har en underbar familj, en underbar pojkvän som även han har en toppen familj som tycker om mig, jag kommer ju att få ett jobb, allt kommer ju att ordna sig och tills vidare så är det ju helt okej att bo här med honom och fiskarna. Det kommer ju någon dag.

Jag skäms nästan över att ha blivit så deppig över att jag inte kan flytta och köpa en hund. Vad är det för i-lands problem? Skärp dig nu säger jag bara.