Elies

Idag träffade jag min brors kompis på ica. Han är inte bara vem som helst heller. Han är min stora flickförälskelse, en riktigt crush!! Än idag smälter jag så fort våra ögon möts haha. Jag hade gift mig med honom vilken dag som helst. Vad är det med vissa människor som gör att man bara vill äta upp dem?

Då har jag jobbat min första 9.30-14.30 dag och det var väldigt nice. Så jäkla skönt att komma hem så tidigt!

Innan jag gick till jobbet drack jag min första nutrilette milkshake med chokladsmak, FY FAN vad äcklig den var!! Inte alls som cambridge, jag klöktes nästan. På jobbet åt jag sen bara en liten youghurt och nu när jag kom hem så blev det två knäckemackor med den nyttigaste leverpastejen jag hittade på ica. Det känns grymt bra att vara så nyttigt!

Nu måste jag kila, ska ut och gå med en kompis :D

Har kollat platsbanken som vanligt. Inga jobb till mig som vanligt. Det lär ju inte bli lättare heller.

Kollade lite på KY-utbildningar också. Men va fan! Jag vet ju inte vad jag vill plugga till, det är ju skit svårt.

Jag degar bort mitt liv känns det som. Men det är fan skönt. Hehe.

Är det inte lite jäka sent för postmannen att komma nu? Hm.

Ska ta en dusch och snygga till mig. Då känns allt bättre.


"breathing your love.."

Helgen gick åt till jobb, slappande och filmtittande. Tyvärr fick jag dra mig ur Cambridge kuren då min lilla bun hade räknat helt fel så vi hade inte tillräckligt för oss båda under helgen. Det är ju viktigast för honom så jag fick käka mat, vilket inte alls kändes underbart. Nu kändes det bara onödigt att ha ätit kuren i en vecka för att sen sluta.

Igår kom jag dock på vad jag ska göra. Nutrilette. Det säljs i vanliga affärer vilket gör det smidigare och det behöver inte blandas tror jag. Eftersom frukosten är viktig men även det jag tycker minst om så tänkte jag ta det som frukost och sedan får man ju äta lite mat också men kanske äter jag bara det tills bun är klar med sin cambridge. Vi får se, trots allt ska jag ju inte gå ner så mycket och om vi fortsätter gå ut och gå och försöker låta bli allt godis så kanske det kan funka ändå.

Nu ska jag bara få tag i denna Nutrilette.

Shoppingen i fredags gick sådär, vi kom iväg jätte sent då jag var jätte nere då jag inbillat mig att vi hade värsta problemen i förhållandet. Långt om länge släppte jag det då det egentligen bara fanns i mitt huvud. Jag bestämde mig för att fokusera på IKEA istället och vi hittade lite smått och gott, det bästa var en riktigt snygg tavla! Efteråt var vi en sväng på NovaLund och jag köpte lite underkläder och några linnen på rea.

Utanför vräkte snön ner och det blåste jätte mycket så det var väldigt mysigt att gå inne och kolla i affärer. Som tur var så var det inte lika illa när vi körde hem.

Idag blev det också syndande med Cambridge, en milkshake och en liten cheeseburgare från max. Opraktiskt att man måste blanda det, man kan ju inte ta med det när man ska iväg.

Ligger det i kvinnans natur eller bara i min att hitta fel och problem? Jag har ett förhållande så mycket bättre än vad jag trodde det kunde va och en pojkvän så bra som de man inte tror finns. Vi har helt ärligt inga problem så vi har aldrig bråkat. Jag har börjat någon gång men det har alltid byggt på missförstånd och lösts snart efter. Men nu har jag hittat en liten sak och hängt upp mig på det. Varför?? Nu inbillar jag mig att jag är den sämsta flickvännen ever.

Det är ju bara i mitt huvud men ändå... Jag hatar det.

Denna dagen kändes faktiskt mycket lättare än de andra, det kändes som om jag bevisat för mig själv att jag kunde hålla mig till kuren. MEN jag syndade på kvällen, vi var inte hemma och jag hade bara druckit en milkshake på hela dagen och skulle inte komma hem förrän vid tio så jag tog en liiiiiten cheeseburgare på MAX och en liiiiten pommes. Det värsta var att det inte var så gott som jag trodde, hoppades och önskade! Jag blev så jäkla besviken :(

Jag vet att det var dåligt att äta men jag kommer troligen att käka nått litet på jobbet i helgen också. Det viktigaste är dock att jag inte vill gå ner så mycket i vikt så det känns inte som att jag måste gå in för det till 110%. Framöver blir det nog bara två utbytta mål om dagen men vi får se.

Nu är jag bara så jävla trött, jag har mensvärk som attan och inte nog med att det suger och man mår dåligt så stoppar det en från att göra saker. Jag menar nu vill jag bara precis ligga här i min ensamhet och tycka synd om mig själv. Kan jag det? Nej, om tre timmar kommer min kompis och ikväll har jag sagt till bun att jag ska följa med honom till Lund. Dessutom vet jag inte hur jag ska få i mig cambridge kuren nu, aahhhh. Jag hatar detta!!

Nu har jag druckit alla dagens milkshakes och det känns bra. Jag och bun var dessutom ute och gick i värsta stormen innan, det var jätte jobbigt men nu är det skönt. Jag vet inte vad det är, promenaderna, kuren, eller vad men jag har varit piggare den här veckan än på länge och det känns toppen. Jag behöver verkligen energi nu när det är så mörkt och trist ute.

Jag har dessutom fått veta nu att morötter, tomater och andra grönsaker är okej att äta. Wiiho!!

Det suger fortfarande. Dagarna är okej men kvällarna är pina. Innan idag mådde jag inte alls bra så jag åt två körsbärstomater och inbillade mig att det skulle hjälpa. De största problemen just nu är att jag ska fika med min kompis imorn, utan att äta min underbara bagel. Det enda jag kan beställa är en kopp te. Sedan ska jag jobba i helgen och det känns som om jag måste äta där. Jag vill inte dricka detta där eftersom jag redan är smal så vill jag inte att de ska tänka "vilken idiot". Samtidigt är det just det som är haken, jag är ju redan smal, jag vill bara bli av med magen. Så två veckor på detta och äta något litet då och då? Bara någon knäckemacka eller nått.. Jag vill ju bli genomskinlig liksom...

Får dricka min milkshake nu antar jag.

Mötet gick förresten bra innan, jag kände mig som en 40åring bland en massa 12åringar men men. Jag fick vara kvar bland kläderna så det känns great. Det är ju bara ett jobb.

Jobbet ringde precis och bad mig jobba lördag och söndag och det är ju jätte bra, jag behöver alla pengar jag kan få. Precis som alla andra hehe :P Nackdelen är att jag och bun hade planerat in en trip till IKEA då och jag såg verkligen fram emot det. Med lite tur så kan han slutade tidigare på fredagen så vi kan köra då istället. Hoppas på det :)

Klockan fyra ska jag va på möte på jobbet, det suger för det är mest för de nya och för att vi ska träffa varandra. Jag är ju gammal i gamet som de kommer att säga så jag vet hur det blir, de säger åt de nya att de kan fråga mig om allt för jag är "gammal i gamet". Då känner man sig så jäkla patetiskt och sedan kommer de att fråga hur länge jag har varit där och jag måste svara fyra år och känna mig patetiskt för att jag fortfarande är på samma jäkla ruta, och det är ruta ett. Eller rättare sagt så är jag tillbaka där, jag var därifrån men nu är jag tillbaka.

Men men, det ger pengar iaf så ska inte klaga. Hoppas bara jag får något annat till nästa år men det är så jäkla svårt.

NU måste jag göra "mat". Damn i miss real food.

DET SUGER!!!
Jag vill ha mat!
Jag tycker normalt inte om mat speciellt mycket, äter för att jag måste men älskar att småäta men nu! Nu vill jag bara ha mat. Under dagen när jag hade saker att göra gick det bra men nu på kvällen när man sitter i soffan framför tvn så fantiserar jag bara om mat. Samtidigt känns det bra att låta bli, jag tänkte att popcorn, morötter och tomater och kanske mörkt knäckebröd skulle vara okej att synda med om det verkligen krisade. Nu har jag dock insett att popcorn inte är ett bra alternativ och har inte så bra koll på de andra tre heller. Men som sagt det känns bra att låta bli. Nackdelen är att det känns som om huvudet är helt fokuserat på mat, jag känner mig därför ganska aktiv eftersom jag vill göra saker hela tiden för att hålla suget borta. Jag känner mig även deppig emellanåt för att jag bara tänker på mat, blev riktigt ledsen när jag insåg att jag inte skulle kunna äta popcorn :P Men det gäller väl att vara upptagen med annat och förhoppningsvis blir det lättare...

Jag hittade en svartvit rutig scarf idag så jag har den här bredvid mig för att hålla mig lite glad!

Åhhh gud, nu luktade det mat när bun kom in, mmmmmmmm.....!!!

Bun överraskade mig i morse med att komma hem vid tio-tiden, fanns inget att göra på hans jobb så han tog ut lite komp. Aldrig fel med lite sällskap och mys på dagarna! Det blir dock inget speciellt idag eftersom han tvättar för fullt. I eftermiddag kommer mamma förbi så ska vi gå och handla och umgås lite, det blir ju inte så mycket med det nu för tiden så det är kul när vi passar på. Det värsta är att det regnar och blåser jätte mycket, hur kul är det att gå ut i det? Får hoppas jag hittar något lite kul så det är värt det hehe.

Hela denna lilla byn surrar av spekulationer, det är alltid så många som tror sig veta. Jag undrar om det inte på ett sätt hade varit bättre att bara gå ut med sanningen och berätta allt. Då hade alla spekulationer kvävts.

Idag är nog första gången sedan jag slutade mitt vikariat i september som jag är uppe tidigt, frivilligt. Idag har jag varit uppe sedan klockan nio utan en aning varför egentligen. Jag tycker inte att det finns något att göra på morgonen så det är en stor anledning till att jag alltid sover länge när jag kan. Dessutom är denna sängen den skönaste någonsinn.

Man mår ju trots allt bättre när man inte sover hela dagen, det tar emot att säga det men jag vet att det är sant. Dessutom kan man alltid roa sig med något tack vare datorer, internet, tv och spelkonsoler så finns det alltid något man kan göra. Förutom att läsa, städa, vattna blommor och liknande. Jag känner mig faktiskt väldigt aktiv, det känns bra.

Det som känns mindre bra är att jag råkade säga till bun förra veckan att jag skulle "äta" Cambridge kuren med honom och att vi skulle absolut börja denna veckan. Jag ångrar mig delvis nu. Jag sa det för att jag vill bli av med den lilla mage som jag lagt på mig, jag som aldrig haft något sådant innan! Och jo jag vet att det bästa och enda varaktiga är att träna bort den men jag vill ha bort den först och sedan kanske träna för att hålla den borta, och kanske äta lite nyttigare.

Denna kuren borde egentligen inte vara något problem för mig då jag inte är så förtjust i mat och inte äter mycket i vanliga fall (förutom choklad och annat onyttigt). Dessutom så är det ju lättare för bun att göra det som jag också gör det, man får ju vara lite stöd! Ganska snart får jag väl gå och blanda till min första dos, givetvis är jag sugen på mat nu bara för det. Jag tror inte att jag kommer att lyckas hålla en "ren" kur vilket tydligen innebär endast dessa drycker och vatten. Men tydligen kan man bara byta ut ett eller två mål om dagen också vilket jag räknar som att synda, något som jag garanterat kommer att göra. Samtidigt så känns inte det så hemskt för jag vill inte gå ner så jäkla mycket i vikt, jag behöver och bör inte gå ner speciellt mycket, jag vill mest bara ha bort min mage.

Vi får väl se hur detta kommer att gå...

Igår var jag och Bun modeller på hans systers gesäll prov som hon tyvärr inte klarade på grund av ett moment. Jag tycker så synd om henne, typiskt att det ska vara en sak som inte går vägen. Som tur är så behöver hon ju bara göra om det momentet.

Jag brukar låta henne göra ganska mycket vad hon vill med mitt hår så jag va inte säker på exakt vad som skulle ske med det förrän jag såg "ritningen". Tydligen blev det lugg, jag är inte så förtjust i det men men, så noga är jag inte. Klippningen gick bra och det var inte alls något fel på den men jag kände mig inte super snygg i den. Kan nog vara luggen som gör det men den går ju att fixa då, det var ju en låång lugg. Bun beskrev det som att det såg ut som om jag hade en hjälm. Han å andra sidan fick nästan orange hår när hon färgade honom ljus. Det kanske var tur att de bedömde färgningen innan hon klippte av hans hår, det var då det såg ut att vara orange. Han är nu känd i detta sällskapet som "carrot".

Fredag natt hörde jag en bil. Plötsligt hörde jag en smäll och ingen mer bil. Första tanken var "körde de in i nått?", andra tanken var "ska jag gå och kolla?". Sedan övertygade jag mig själv om att jag var fjantig, det lät ju inte ens så högt, om de krockat hade det ju låtit betydligt högre. Trots allt kör folk alltid som tokar här och bilar baktänder och vem vet allt.

När jag lite senare gick för att lägga mig hörde jag en massa röster, upprörda röster. Första tanken var "slåss nu grannarna?", det finns en historia av skrikande bråkande grannar här, andra tanken var "ska jag kolla om det är de i detta huset?". Det gjorde jag och jag uppfattade en ganska stor skara människor en liten bit bort på andra sidan vägen. Jag försökte se vad det var för typer då jag antog att det var slagsmål, allt gick sedan fort, jag lade märke till blåljusen runt hörnet och sedan kom brandbilarna. Då insåg jag. Den där bilen hade kört in i något.

Räddningspersonal bokstavligen talat strömmade till vilket jag fann lite konstigt, jag tänkte att det kunde ju inte ha tagit så hårt. Dels för att det som sagt inte lät så högt och dels på grund av platsen, det borde inte kunna gå så illa där. Räddningspersonalen är kvar länge och jag inser att någon måste sitta fast i bilen, vi bor så nära så man hörde maskinerna och ropen. Jag tänker ändå att det inte kan vara så illa, intalar mig detta och när det ganska långt senare blir tyst så somnar jag.

När jag vaknar dagen efter läser jag genast lokaltidningen på internet och ser då att en människa dog och den andra fick livshotande skador. Det kändes så hemskt, tragiskt, obehagligt och konstigt, en människas liv tog slut bara några hundrameter ifrån vårt hem. På synavstånd ifrån våra fönster. Jag blev så illa berörd.

Jag lider med familjerna och vännerna och hoppas verkligen att den andra personen klarar sig.

Du gör det säkert. Våra vänner, våra arbetskamrater gör det ofta. Dessutom gör media det. Mer och mer tycker jag, Poängterar hur tråkig vardagen är.

Det finns guldglimtar i vardagen och den är vad man gör den till, det behöver inte vara negativt bara för det är vardagligt. Man kan ju inte ha ett liv utan en vardag, har man det så är det den man längtar efter. Jag önskar att människor ibland tänkte lite längre.

Tidigare idag såg jag ännu en gång reklamen för Bröllopsform på TV4, paret beklagade sig över sin vikt, sitt utseende och sin vardag. "Smekmånaden är över" brukade mannen säga och det är den sannerligen nu säger frun, nu går han runt i mjukisbyxor och hon med kräk på axlarna (pga av bebis). Detta förstår inte jag, en del av den största charmen med att ha någon som älskar en är väl att den personen älskar en just för den man är, även när man är som mest sig själv. Detta gör det också så lätt att piffa upp vardagen, det är bara att klä upp sig och gå ut så känns det som man gör något istället för att ligga i mjukisbyxor framför tvn. Men när man har någon, någon man älskar så mycket att man lovar att leva resten av livet med den personen så spelar väl för fan inte ett par mjukisbyxor eller en spya från ett barn man skapat tillsammans någon roll? Tvärtom, det är väl just det som visar styrkan i kärleken och kärleken själv. Om de vill gå ner i vikt så fine men det ska ju vara för att de själva ska må bra. Om det inte finns tillräckligt med kärlek för att se över några kilon så känns det inte så lämpligt att byta ringar.

Idag känns ordet vardag i allmän folkmun mest som ett fult ord, ett tabu, något man vill förneka att man har.

Varför ska allting vara så vackert, snyggt, "rätt", inne och perfekt? Det finaste finns ibland där man minst väntar det.

Fredag kväll och jag ska spendera den ensam här i soffan. Fan vad tråkig jag kände mig nu. Men man kan ju inte gå ut en fredag häromkring om man är över 20 år, dessutom finns det ingen att hitta på något med. Det är aldrig fel att ha lite alone-time ändå så jag ska nog klara mig.

Paris hiltons my new BFF, Sex and the city, IDOL och eventuellt filmen V for Vendetta kommer nog att hjälpa mig om det krisar :)

Två underbara saker skedde idag. 1. Bun var ledig så vi kunde stanna i sängen tillsammans hur länge vi ville och det är inget vi är bortskämda med att göra, inte tillsammans iaf. 2. Jag fick tag i jobbet och tydligen hade de räknat med att jag skulle jobba julen hela tiden och trott att vi redan bestämt det. Jag tolkade ju dock inte vårt förra samtal som ett slutgilitigt besked men men, jag har jobb över julen iaf och det var en stor sten som lyftes när jag fick det klart.

Nu ska jag ringa min mummy och sedan drar slapp- och tv-kvällen igång.

Jag håller på att förgås av att inte veta om jag får jobb över julen eller inte. Schemat drar igång den 24 november vilket är inte på måndag men måndagen efter, då borde man ju ha informerat de som ska jobba nu. Samtidigt vet jag hur förvirrat det brukar vara och vilken dålig framförhållning det alltid är men ändå! Jag ringde precis dit, tog mod till mig och ringde, trots att jag var livrädd för vad samtalet skulle leda till. Nu blev det så att det inte ledde till någonting för hon var inte där, får försöka på förmiddagen imorgon istället. Fast då skulle ju jag och Bun ha sovmorgon... Jag skjuter upp det hela tiden för jag vill inte stå utan jobb, och om hon hade haft något att säga så hade hon väl ringt eller hur? Dessutom är jag trött på att tjata det leder aldrig till något ändå, möjligen det klassiska "ha is i magen".

Varför skulle de ta in någon ny istället för mig när jag är villig och redan kan allt?

Men ska jag ha dåligt samvete för att jag inte vill lyssna på mina föräldrars problem? Det har jag i alla fall och även om det känns så elakt och fel så samtidigt så har ju jag mitt liv... Jag kan ha tillräckligt med problem själv utan att jag behöver ta in andras. Dessutom finns det inget jag kan göra åt det, hur gärna jag än vill. Det enda det leder till är att jag mår dåligt av det och det kan ju inte vara bra.

Ikväll ska jag och Bun på middag hos hans mormor och morfar med hans föräldrar och hans syster med pojkvän. Jag ser ju knappast fram emot det, bara att få det överstökat! Även om jag gillar dem och så, så klarar jag mig utan att umgås så ofta. Kanske är det lite värre nu när det känns som om jag har lite problem med min egen familj. Men det blir säkert bra i slutändan...

I don't feel good. Har inte gjort på några dagar heller och det suuuger! Dessutom nu när jag ska jobba i helgen. Det kunde väl i alla fall va när jag bara går hemma.

För övrigt så bara älskar jag tekniken, man kan kolla på vilket program eller film när man vill i stort sett! Till exempel Paris Hiltons My new BFF som inte sänds i Sverige men finns på mtv.com och har räddat mina halvsjuka dagar. Ett kasst men ändå sådär värdelöst underhållande att jag gillar det.

Lördag kväll, Emelies födelsedag, en liten fest hos henne och sedan skulle vi åka till köpenhamn.

Den lilla festen var jätte lyckad på de flesta, om inte alla, sätt men vår party-tur till köpenhamn kanske inte riktigt lika lyckad. Hälften av folket från festen skulle följa med och tog en taxi till tågstationen, köpte biljetter enbart för att få veta att det inte gick något tåg. Vi hade inget annat val än att stanna i fucking Ystad. Besvikelsen var total hos mig men alla försökte göra det bästa av situationen men jag funkar inte riktigt så. Är jag inställd på något så vill jag ha det. Men visst det funkade väl såhär också.

..is the problem. Jag försöker ladda upp bilder här men varför kan man inte vända på dem?? Ett rotations verktyg hade väl inte varit så svårt?

Ikväll bär det av först till Ystad för att fira Emelie hemma hos henne och sedan vidare till Köpenhamn, eller möjligen Malmö. Det känns bra nu förutom att jag fortfarande velar angående min outfit, skorna känns helt fel men jag har ju inga andra. Det får väl bära eller brista antar jag, så noga är det ju egentligen inte.

Det kommer att bli en lång kväll så fram till klockan tre-fyra ska jag bara ligga i soffan och dega, kolla på tv eller sex and the city då det aldrig finns något på tv.

Och just det, middagen igår gick bra :) Det blev inte så stelt men mest för att vi åt efterrätten framför IDOL.