Elies

Shoppingen gick hyffsat men det fattas fortfarande ett coolt linne och skor är ett problem men det får improviseras. Hinner inte visa just nu men det kommer, nu ska jag snart iväg och fika med the birthdaygirl och höra lite mer om hur lördag kväll kommer att se ut. Får väl checka affärerna i Ystad och också i jakt på ett linne.

Ikväll ska jag och Mattias bjuda hans föräldrar på middag, jag tycker det känns jätte skumt. Det är inget vi gör i min familj, det känns så stelt ju.. Förhoppningsvis går det bra.

Gotta run.

Här är kjolen som tidigare nämndes.


 

Kjol - ICHI, Top - Zara, Stövlar - Din Sko (förra året).

Nu är dagen för min shopping äntligen kommen! Jag måste hitta en present till födelsedagsgrisen på lördag och en outfit till mig själv. Jag har en idee om presenten men outfiten känns svårare att få ihop. Jag hittade en skit snygg kjol på jobbet igår så den fick följa med hem men inte till Köpenhamn på lördag. Är sugen på ett par nya snygga skor till ändamålet också, problemet är att de behöver vara utan klackar då det kommer att bli så jäkla många timmar i dem. Och skor utan klack är inte i närheten så snygga som de med.

Vi får 'la se vad som finns i butikerna. Lutar åt Lund/Nova Lund, men jag va där precis men orkar inte åka in till Malmö och till Center Syd är det längre. Tänkte på Burlöv center för det var riktigt länge sen men det är ju inte närmare.

Jag ska nog ta och hoppa in i duschen nu snart innan mamma kommer och ska sy upp gardinerna. Nice!

Jag är så sugen på fest just. Att klä upp mig och dricka lite gott och sedan bli riktigt lagom jätte full och ha skit kul. Dansa till grym musik och umgås med härliga människor.

Nackdelen är att jag hade behövt den känslan på lördag, då hade det varit bra att vara riktigt på G. Men då kommer jag bara att vilja ligga hemma. Så är det jämt nuförtiden, när man inte kan så är man sugen och sedan när det gäller så känns det bara jobbigt. Detta började efter 21 år är jag ganska säker på. Fy fan för att bli gammal. Och om några månader är det dags igen. Även om jag försöker förneka det.

Agnes - On and on
Bästa låten just nu. Hörde den idag på ztv och är numera besatt!

Huvudet dunkar och det känns som jag inte hinner med.

• Måste köpa en present till lördagens födelsedagsfest
• Apoteket - ipren, så huvudet kan sluta dunka!
• Shoppa! Dels för att jag verkligen vill och så behöver jag något nytt till lördag.
• Jobba imorn.
• Mamma behöver komma hit och sy upp gardinerna (helst innan...)
• (..) Mattias föräldrar, mormor & morfar ska komma hit på middag i veckan (!?)
• Det behövs diskas
• Imorn har jag och min Bun ett underbart år tillsammans. Någon liten överraskning hade ju inte varit fel.

Det känns som om allt bara snurrar i huvudet nu. Ibland är jag bäst i världen på att stressa upp mig själv. Det löser sig ju bara man tar en dag i taget. Kanske skulle man ta ett sånt där avslappnande bad till sex and the city sedan göra sig lite snygg.

Då var en arbetsdag till över och jag har ingen aning om när nästa blir. Is i magen som de alltid säger när man frågar.

Jag börjar tro att jag har någon typ av problem.. Jag längtar sjukt mycket efter att åka och shoppa! Jag tänker på det hela tiden. Jag kollar på kläder på nätet för att dämpa det, men jag tänker på kläder och olika outfits hela tiden. Trots att jag nu är så besatt så är det ju egentligen ingen vits, jag kommer att åka iväg och bränna pengar på kläder jag använder en gång, sedan är de inte snygga längre. Vad är det för fel på alla oss som tänker så? Jag vet att jag inte är ensam!

Varför är de bara snygga den där första gången? Varför tycker vi det, det är ju uppenbart bara i vårt huvud.

Det var helt okej att jobba idag fast jag hade huvudvärk vilket gjorde det lite trist.

Jag tappade jobb-telefonen i toaletten, vilket kanske inte var så jäkla bra men den kom igång efter en tag. Förhoppningsvis klarar den sig.

Jag förlorade mina 75 kr som jag vann igår och investerade i nya lotter. Misstag.

Man ska tydligen ställa om klockan inatt!?

Jag och Bun napade i soffan när jag kom från jobbet. Mycket mysigt, härligt ihoptryckta till tonerna av rock ballader.

Min nya tröja från Kappahl är trasig. Det är små små hål i den och jag är skit ledsen. Jag tyckte verkligen om den :(

Det var dags för den enorma smärtan i magen igår igen. Fan vad orättvist det är att vi ska behöva lida så varje månad. Det kunde väl räckt med varannan månad iaf!

Men jag hittade en skön lindring! Ipren givetvis (jag läste om pronaxen och ska nog testa det nästa månad) och sedan ett varmt bad med den bärbara datorn på en stol framför badkaret och den visade såklart Sex and the city! Mycket mycket trevligt. Mensvärk eller inte, det är ett bra tips om man vill unna sig själv en skön stund!

I onsdags var jag och shoppade med min mamma och min brors flickvän. Jag tänkte att eftersom det verkar som om hon är här för att stanna så var det lika bra att försöka gilla henne. Som tur var så har hon ändrats mycket sedan innan så allt det som störde mig innan fanns faktiskt inte kvar. Jag var nöjd med min insats när dagen var slut :)

Det var faktiskt riktigt trevligt och det är ju aldrig fel att kolla i affärer. Jag skulle ju inte handla (vem har inte hört det innan :P) men slutade med tre påsar.

• Ett par svarta smala jeans från Gina Tricot, var någon typ av erbjudande så de kostade bara 99:-!! Vem kan motstå då?!
• Ett linne från Kappahl (jag som aldrig handlar där!), två-i-ett principen med ett randigt och ett enfärgat. Det var rea så 99:- för det också.
• En vinterjacka (som jag behövde!) från Stadium, en typ grå Everest. Inte den typiska tjocka klumpiga typen utan en tunnare och lite nättare. Mer passande för mig! 

Tro det eller ej men pappas cancer har gett med sig!! Jag vågade inte ens hoppas på det så jag blev bara helt tyst när mamma berättade det, jag visste inte vad jag skulle säga! Men det kändes som om en stor sten lyftes från mitt inre.

Det har nu gått några dagar och jag har försökt smälta det men jag vet inte om det har sjunkit in än.. Det känns som om man inte vågar tro på det. Givetvis känns det skönt att slutet på detta året just har förbättras, längre än så ska man inte tänka.

Man är så ovan att få det man önskar sig..

Är just nu sjukt orolig inför morgondagen. Min cancersjuka pappa ska till läkaren och få besked på om cellgiftsbehandlingen har gjort någon verkan eller inte.

Med tanke på att han redan gått genom en massa försök att stoppa det och cellgiftet är sista chansen känns detta mycket stort.

Det blir tuffa dagar resten av denna veckan om det är ett negativt besked. Då måste alla krypa in i sig själva och smälta det för att sedan prata om det. Efter så här många år och besked vet vi allihop hur det funkar. Jag hoppas verkligen och ber till Gud (om det finns någon) att vår "ritual" vid dåliga besked inte behöver genomföras.

Snälla. Efter allt detta och alla år, kan det inte vara dags nu? Kan det inte vara borta, eller iaf ha stannat. Det räcker gott och väl.

Nu har dagen gått och Emelie har varit förbi här och pratat lite men sen var hon tvungen att köra hem till sin sambo som hade maten "klar" och ringde och klagade på att hon inte var där hehe. Då kom Mattias hem och mådde lite kasst, likaså gör jag. Lite ont i huvudet och så. Sucks.

Nu har han iaf åkt för att spela en Korpen-match i innebandy så jag sitter här själv. Tack vare min huvudvärk ska jag äta lite onyttigt och dega framför tvn. Först ut är Färjan på Kanal5, det är aldrig fel att se när folk gör bort sig!

Kollade amv.se idag som så många andra dagar. Jag är lätt deras flitigaste besökare men allt i jakt på drömjobbet.

Mest lockande idag är att åka utomlands och jobba ett tag. Lättast är det ju absolut som au-pair. Då får du boende på köpet liksom. Visst det är inga drömlöner men du får bo utomlands det kompenserar väl för ganska mycket?! Jag tror dessutom att det kan vara en bra erfarenhet inför livet.

Nackdelarn är ju barnen, jag älskar inte barn. Senast i lördags fick jag en mobil framför näsan och där stirrade en liten bebis på mig, jag tryckte fram ett "åh så söt.. va liten... han var..". Men det är ju inte bebisar man tar hand om och de större kräver ju mest uppmärksamhet och att man leker med dem, det kan väl inte vara så farligt? Negativt är också att lämna den egna familjen och pojkvännen. Vet inte riktigt hur jag skulle klara det... Men allt går ju om man bara vill.

Att det ska vara så svårt!

Mattias har nu begett sig åt ett håll för att klunka öl med grabbarna. Jag var inte så sugen på att följa med, eller lite men jag kunde inte bli klar i samma tempo som de manliga chaufförerna så sket i det.

Istället verkar det som om jag ska bege mig åt andra hållet och kolla på film med en killkompis i Ystad. Har inte träffat honom på länge så det kan nog bli skoj. Nackdelen är dessa jävla tåg, jag hatar att åka tåg nuförtiden! Kunde inte alla bara bo på samma ställe. Eller så kanske jag borde skaffa det där körkortet?

En film och sedan ner och ta en öl. Synd bara att jag hatar alla krogarna och är en fattiglapp. Men men, så får det bli.

What to wear?!

Ja, jag älskar serien, som en äkta liten rosa tjejig tjej. Trots att jag inte alls är sådan så kollar jag nu på alla säsongerna från början. Avsnittet som precis tog slut var Ex in the city.

Det handlar om när Carrie och Big ska försöka vara vänner men han plötsligt meddelar att han är förlovad med Natascha. Fruktansvärt. I slutet av avsnittet så frågar Carrie honom varför det inte var hon och sensmoralen blir att det finns två sorters kvinnor, de komplicerade och de enkla. Carrie var komplicerad och därför blev det för jobbigt för honom så han tog den enkla vägen.

Jag gillade speciellt två saker i avsnittet.

1. Allt som Carrie och Big säger till varandra mellan raderna. De har delat så mycket och känner så mycket att det inte behövs ord och det är så jäkla vackert när man upplever det, även om det som i deras fall är det i en trist situation. Ofta är det nog då det märks som tydligast. Smärtan i dem båda men även vetskapen om att det är över, deras "bye" över telefon så var ett ord men sade så mycket. Kanske slår det an en sträng hos mig eftersom jag faktiskt varit i den situationen själv och sagt det där hej då:et och sedan lagt på så gråten inte skulle höras. Det är något vackert med olycklig kärlek.
2. Konceptet med enkla och komplicerade tjejer! Det ligger minst sagt något i det. Men jag har en utveckling av det: är det vi i oss själva som tillhör den ena eller andra typen eller är det mannen vi är med som gör oss till det ena eller andra? Jag har alltid varit den komplicerade och bara haft ett förhållande innan mitt nuvarande. I det förra var jag mardrömmen som alltid bråkade och surade, jag var komplicerad och hälften av tiden fattade den stackars killen ingenting (ibland fattade jag knappt själv). Men i mitt nuvarande tror jag att jag är enkel, i alla fall så ser han mig som det. Jag bråkar aldrig längre och även om jag har väldigt komplicerade sidor så försöker vi prata om det och skapa en förståelse för det. Det är något vackert med att utvecklas tillsammans och med hjälp av någon annan.

Ikväll kan jag inte ens sova på grund av ångesten att jag inte fått jobba denna månaden. Hur fan ska man klara december månad utan pengar!? Just den av alla.

FAN FAN FAN. Att pengar ska va så jävla stort problem. FAN.

Jag har önskat mig en guldfisk i en skål sedan Mattias flyttade in i sin lägenhet och nu äntligen har jag fått det! När jag kom på ideen hade jag inte den blekaste aning om att det var klassat som djurplågeri, något som jag inte fick veta förrän de i princip stod på bordet.

Jag tycker om djur och vill inte bli kallad djuplågare så det är väl bäst att säga att vi ska köpa ett akvarium, förhoppningsvis denna veckan så nu är skålen bara något tillfälligt.

Myten i det hela är att det ska va så vackert och dekorativt. Det är det fan inte! Vattnet blir smutsigt och alldeles grumligt på några få timmar. Det konstiga är att jag tidigare har sett många ha fiskar i skålar men där har vattnet varit klart, är det just våra firrar som smutsar ner sjukt mycket?

För övrigt så vill jag säga att de verkar må bra, de är pigga och livliga så att så hemskt brott är det minsann inte. Men de ska snart få flytta in i ett riktigt akvarium och det är ju verkligen dekorativt och vackert!

Katrin Zytomierskas, före detta Schulman verkar göra allt för att inte bli bortglömd när det "kända" efternamnet är borta.
http://www.aftonbladet.se/nojesliv/idol2008/article3530503.ab

Jag har läst en del som hon skrivit tidigare och aldrig gillat henne, tycker bara hon verkar vara en gapig, uppmärksamhetstörstande låtsaskändis som tycker hon är mycket häftigare än någon annan tycker. Hon kan givetvis vara en helt annan människa IRL men efter hennes urdumma uttalanden i och om IDOL har ju inte den tron förstärkts direkt.

Att tro att man kan kalla någon "bögig" och någon annans framträdande "äckligt", samt använda uttrycket "tjockisröster" i ett av tv4s mest sedda (tror jag) program utan att bli idiotförklarad är så naivt att ordet inte räcker till. En massa 10åringar kollar för guds skull på programmet!

Inte fan kan man gå ut på ett torg på morgonen och skrika "Heil Hitler" och sedan försvara sig med att man gillar honom, man lägger ingen negativ värdering i de orden.

Då var denna helgen borta och där med är 25års festen över. Som vanligt gick det bättre än man hade tänkt sig trots att början var minst sagt pinsam då man inte kände en kotte. Förutom Mange från Mattias jobb och thank God för det, vi satt mitt emot han och hans flickvän så det hade Ingela gjort bra!

Kvällen flöt på med god mat, inte så goda men ack så starka snapsar och folk kom igång mer och mer.

Festfixaren i mig var igång, mer eller mindre frivilligt men jag ville att hon skulle ha en toppen dag. Jag planerade sången, jag tog foto på presenterna, jag städade, jag höll (ett väldigt kort men ändå) tal och drog igång sången, ja ni get the picture.

Till slut var jag i alla fall riktigt jäkla full och det var dags att gå hem på grund av detta. Snart började tårarna spruta och livet kändes hemskt. Jag har en fylla om året som resulterar i detta, som tur är kan jag kontrollera mig så detta sker alltid i ensamhet, eller möjligen framför någon nära. I detta fallet Mattias såklart och som tur är älskar han ju mig ändå.

Kvällen var trots detta good, mycket bättre än vad jag trott! Som vanligt!

Just när jag skriver detta är det en reklam på tv för IQ, smartare sätt att se på alkohol eller något ditåt. Låten i bakgrunden var perfekt och den lilla "filmen" visar även den en stor portion sanning om festandet rätta sida. Jag tycker dock inte att det är bara dåligt, va fan en rejäl fylla skadar väl ingen.

Det kan tvärtom vara jäkligt kul!

Tänk er att vara så ledsna att ni inte tror att ni ska skratta igen.
Att inte vilja gå upp ur sängen för det finns ändå inte någon mening med det.
Att inte känna någon hunger och även om man känner den så bryr man sig inte.

Tänk er att vara så ledsen, upprörd och chockad att man måste kräka.
Att känna sig mest ensam i hela världen även om man har människor runt sig.
Att "vänner" tar avstånd för de inte vet vad de ska säga, och inte vill säga fel.

Jag säger: been there, done that.

I efterhand kan jag knappt förstå det. Jag tycker jag är en smart och klarsynt människa men hela mitt inre slogs sönder. Nu är detta år sedan och det är så djupt undanstoppat att jag måste räkna och tänka efter för att veta hur länge. 3 år sedan. Det var troligen det värsta som hänt mig, på många plan. Nu är det en del av mig, jag är inte glad att jag gått genom det, jag är inte starkare än innan men jag har ändå lärt mig mycket, väldigt mycket. På ett sätt är jag kanske starkare men också svagare, jag är så rädd att förlora de jag älskar att jag kan gråta bara jag tänker på det. Förut grät jag inte, aldrig.

Jag saknar tiden då jag var som en stridsvagn, inget kunde tränga in till insidan. Samtidigt så uppskattar jag min familj mycket mer och jag vet att jag aldrig hade älskat min nuvarande pojkvän som jag gör idag om det inte hänt.

Jag tror att en del människor är utvalda redan från början. De får lite mer visdom men lite kortare liv.

Varför lever vi inte som vi vet att vi borde?

Tror jag ska se den filmen och gråta ut ögonen.

Turn's out it wasn't that easy. Hon ändrade status till upptagen and that was that.

Jag har i alla fall träffat en annan kompis idag som jag inte träffat på länge och det var jätte kul. Kollade in hennes (eller hennes pojkväns) hus och det var fint, kvinnor kan. Fick även träffa hennes pojkvän och han verkade väldigt trevlig, och han verkade tycka om henne jätte mycket och det är alltid kul att se när det är ens vänner.

Fick ännu en gång bevis på hur liten världen är, Ingela med pojkvän ägnar sig åt dubbelpar-aktiviteter med en kille som Mattias jobbar med. Han kommer att bli så glad när han känner någon som är bjuden på festen! Jag vet inte om jag känner mig tryggare eller osäkrare, men i vilket fall som helst så är det bara att gå dit och försöka ha så kul så möjligt. Jag måste dock ha tag i en killer-dress.

I lördags var jag ute om på Öja en stund och svängde de små icke så lurviga. Det var mest för att träffa lite folk och det var allmänt trevligt.

Saken jag tänker på nu är att jag såg en gammal vän där, vi har inte pratat på flera år. Hon var jätte full och jag tyckte hon tittade på mig men i hennes tillstånd är det svårt att veta säkert, jag låtsades mest att jag inte såg henne. Vi blev inte ovänner eller så, tappade nog mest kontakten och det var mest mitt fel. Innan detta ställde hon upp jätte mycket för mig och det kommer jag aldrig att glömma, jag såg henne på msn precis och funderade på om jag skulle skriva nått?

Jag kan sakna henne när jag tänker på henne och även om hon hade sina sidor (som alla andra) så var hon alltid en utomordentlig vän till mig. Jag hade kunnat behöva några såna i mitt liv nu. Men inte är det väl så lätt att bara skriva ett litet "hej" och trycka på enter? Then again, det kan väl inte skada?

Vilken film! ABBA gör svenskarna stolta ännu en gång!

Jag såg den i lördags och den var mycket bättre än jag hade trott! Jag hade givetvis hört i förväg att den skulle vara jätte bra men kände mig ändå lite tveksam och när den började och jag hörde sången direkt var min tanke "åh shit, jag är inte upplagd för detta ikväll". Men om jag inte var det så blev jag det! Ganska snart satt jag och Mattias (muppar som vi är) och dansade och ylade med där hemma i soffan.

Pierce Brosnan är ju underbar enligt mig, inte skadar det att han är farligt snygg för att vara så gammal heller! Det faktum att skådespelarna själva sjöng gjorde filmen lite extra gemytlig på något sätt, till exempel Mr Bond var väldigt ansträngd under sin sång och ingen Pavarotti precis men det gjorde det bara så mycket charmigare. Amanda Seyfried gjorde en fantastisk insats, från att aldrig ha spelat någon som ens hade en hjärna kliver hon upp och visar att hon är en riktig skådespelerska. Jag hoppas hon får fler roller efter denna, hon är ju duktig! Förutom Pierce Brosnan så var Julie Walters min favorit, en krut-kvinna i min smak!

Det som var bäst kan mycket väl ha varit känslan i filmen, alla rollfigurerna kändes så genuina och de tre männen (Pierce Brosnan, Colin Firth & Stellan Skarsgård) var allihop väldigt lustiga. Man fick känslan av att alla inblandade hade väldigt kul under inspelningen, det var inte alls den typiska stela filmkänslan utan det kändes så genuint. Denna känsla förmedlades bäst av de äldre skådespelarna men de yngre gjorde också bra ifrån sig.

Som svensk måste jag givetvis lovprisa ABBA också, deras musik är fantastisk, jag har inget mer att tillägga.

Jag råkade snubbla över en recension veckan innan jag såg filmen och denna recension avslöjade slutet. Jag suckade djupt då den avslöjade ett slut som jag visste att jag skulle komma att hata. Det positiva i situationen var att detta "dåliga" slut faktiskt kändes helt rätt när det väl kom!

Se denna film! Är man svensk så måste man ju faktiskt se den och det är en glädje att göra det.

Hela gårdagen spenderade jag med den underbara sysselsättningen: kräka på toaletten. Mådde så fruktansvärt dåligt att jag hellre blivit påkörd av en buss. Hela dagen känns som en dimma idag, var ganska väck verkar det som. Var det kom ifrån vet jag inte och nu när jag mår lite bättre är det nästan det värsta. Jag är rädd för att äta för tänk om det kommer tillbaka? Jag är rädd för mjölk eftersom jag inte druckit det på länge men drack en hel del kvällen innan illamåendet. Min mamma väckte frågan om det kanske var något jag dragit på mig på sjukhuset, jag har väldigt lätt för att bli sjuk så jag väljer att tro på det alternativet.

Igår skulle jag träffat min kära Emelie men det blev ju uppenbarligen inte av, idag skulle jag träffat en annan kompis men det får skjutas upp det också. Känner mig lite som om jag blivit överkörd idag faktiskt, ni vet sådär svag och klen. Jag vet att jag måste få i mig näring men vad? Magen känns inte helt stabil än, vi har inte enormt mycket att välja på och att gå till affären är inte ens ett alternativ. Även om det finns en liten precis nedanför trapporna.


Men till något annat; väntrummet på sjukhuset. Jag har funderat lite på det, när jag var där i onsdags så var min mamma med och vi satt och pratade, vi ses ju inte så ofta så det fanns mycket att säga. Det var dock inte bara min mamma som lyssnade utan alla i väntrummet lyssnade, vissa tittade lite försiktigt upp på mig medan andra faktiskt vände sig om. Det hör till saken att jag inte pratade högt och inte om några skanalösa saker heller. Varför ska man inte prata i väntrum?

Ett tag trodde jag att det var för att folk oftast inte känner varandra men även om man har en familjemedlem med sig så ska man tydligen vara tyst? Nu var det inte så att folket verkade irritera sig på min pratsamhet, snarare tvärtom, de verkade ganska roade. Jag i min tur brydde mig inte om de lyssnade eller inte, inte eftersom de verkade roade.

Jag trodde vi kvinnor tog det som en ära att inte vara lika sviniga och sexistiska som män? Jag trodde det var något att va stolt över att hela ens kön inte tänker med en kroppsdel så fort de får alkohol i kroppen. 

http://www.aftonbladet.se/nojesliv/article3421680.ab
Tydligen hade jag fel.

Jag tycker att "ladies night"-konceptet är en utmärkt ideé, alla tjejer vet ju hur jäkla kul en tjejmiddag är och då en hel kväll, ute bland andra där man kan dricka drinkar utan att blanda dem själv, titta på män som är kända från tv:n och inte från soffan som står framför den. Att va lite tramsig och överdriven, kanske dregla lite över dessa män utan att behöva dölja det.

MEN. Att gå från lite tjejsnack till att bete sig som ett svin är ett stort steg att ta och jag hoppades att de flesta i klackar skippade detta. Att slå sig lös lite med ett gäng tjej är helt okej men att trakassera män? När sjönk vi till deras nivå? Jag gissar att många av de kvinnor som beter sig på ett vulgärt och sexistiskt sätt mot män kör med försvaret "ja så har de behandlat mig hela mitt liv" m.m. Jo men om vi ska bli som dem så kan vi inte klaga på dem längre, vi är inte ett dugg bättre. Är det där vi vill hamna? Och nej, de kommer inte att inse att det inte är kul och ändra sitt beteende. Nästa gång snubben du fällde en "smart" kommentar mot blir full kommer han ändå att fälla en likadan mot "hon med den snygga röven", det enda du åstadkommit är att han kanske talar nedlåtande om dig och han och grabbarna får sig ett gott skratt.

Alkoholen spelar en stor roll här är jag övertygad om, alla kan "vara sig själva" lite bättre efter några glas vin/öl. Inget ont i detta, detta skadar ingen, alla blir inte äckel. Än så länge har det enligt min erfarenhet varit få kvinnliga äckel ute i nattlivet men kanske håller det på att ändras. I så fall tycker jag det är synd. Riktigt jäkla synd. Jag tror inte att rätt sätt att ändra beteende är att sänka sig till det samma.

Jag hoppas att vi fortsätter vara småfulla, fnittriga damer som bara behandlar männen som köttbitar när de inte är där. Aspackad kan man bli ändå men håll mun och fingrar i styr, vi vet nog alla hur oattraktiva dessa äckel till fulla killar är. Let's not go there.

Det började så bra, jag var till och med klar i tid! Hann springa förbi apoteket och köpa ansiktstvätt, ipren och ett fotskydd till Mattias. Något som uppskattades tokigt mycket? Kanske är det den nya innegrejen hos guysen? :P

I alla fall, sprutan gick också bra. Dessutom är det alltid trevligt att träffa min sköterska & läkare, underbara människor. Sedan blev det dock inte så mycket mer. Mammas bil krånglade så hon ville skynda sig hem så väskaffären brann inne och likaså körskolan. Jag var verkligen på gång men sen bara nej. Jag tänkte gå dit när hon släppt av mig men det ösregnar.

Dessutom sa min mamma att det kanske inte var så klokt att använda mina "körkortspengar" nu, eftersom Swedbank strulat till det och de inte är värda ett skit. Mamma har rätt i detta men den stora frågan är ju om de kommer att bli värda mer igen? Jag tror tyvärr inte det och vad spelar det för roll då? Då har jag bara skjutit upp körkortet i onödan.

Denna bank-katastrof har gjort mig lite förvirrad, är det verkligen så illa som jag hört folk säga att Swedbank kan gå i konkurs? Jag är tyvärr så naiv att jag tycker att våra storbanker alltid har funnits och alltid kommer att finnas. Jag menar, betyder detta att jag behöver hitta en ny bank?

Jobba på bank kanske hade varit något? Jag gillar pengar!

Idag ska jag till sjukhuset och få min spruta mot allergin, kanske även kolla lite i affärer. Det finns ju trots allt en som har mina kära Friis väskor och jag är riktigt sugen på en ny. Jag vet inte varför men jag gillar de väskorna riktigt mycket, jag vet att det ska va skinnväskor men jag vet inte, det tilltalar inte riktigt mig.

Efter det ska jag nog be mamma följa med mig till körskolan, jag kommer ju inte att få körkortet om jag aldrig sätter igång. (Ja, jag är 21 år och har inget körkort). Jag vill ju jätte gärna ha det, det är bara det att det är inte så lätt att komma igång. Speciellt inte när jag hela tiden tänker att det kommer att ta år innan jag är klar med det. Men nu har jag det bästa tillfället på länge, nu när jag knappt (om alls) jobbar då kan jag ju köra 2-3 gånger i veckan och då kanske det bara tar ett halvt år? Jag måste göra detta idag, jag får inte dra mig ur igen. Jag måste göra detta.

Nu ska jag pröva mitt nya smink och se om det var nått bra jag fick med mig hem från Åhlens. 500kr fattigare borde väl ge något iaf?